Moa- sista depri ass inlägget
När jag satt i kyrkan i går med Lina alldeles bredvid mig så att våra ben nuddar varandra så man blir sådär svettigt klibbig och i vanliga fall skulle bli irriterad över kändes bara skönt. För det var sista gången i hela mitt liv jag satt bredvid henne med fasst klibbade ben och lyssnade på när alva sjöng världs fin version av fields of gold på en skolavslutning. LYSSNA PÅ FACEBOOK. Att mitt sommarlov ska börja såhär känns tungt, börja med en hård saknad efter något som jag först kommer inse på riktigt i höst.
När vi utanför kyrkan stod och försökte pressa fram tårar slog det plötsligt mig, tänk om jag förlorar dem. Nu när vi inte ses varje dag längre. och jag blir lika jävla rädd, ledsen, orolig varje gång. Då var det mer ett problem att hålla emot tårarna
När vi väl börjat inse att vår tid är förbi så kom Linda och gav mig en kram en gång i minuten. I vanliga fall hade jag spytt av överdos av närkontakt men nu ville jag hålla i henne i tre jävla år till.
jag vill bara säga att jag älskar er. och ni är bäst. Och jag tänker aldrig säga hejdå till er. sen får det vara slut på pain inlägg. från och med. Nu.
jag älskar dig olsson, vi ska hålla ihop!
jag älskar dig olsson, vi ska hålla ihop!
vi ska inte tappa varandra, det kommer vara vi framöver även fast vi inte ses varje dag i skolan <3